jessa

Vi är på resande fot, men Operation Potta pågår med lysande resultat.
Det enda lilla smolket i bägaren är att han vägrar använda kallingar eller byxor, så det viftas friskt med snoppen hela dagarna.
Gör ju inget sålänge man håller sig inomhus och på mommos gräsmatta iofs.

Jag har en bra feeling när det gäller det här.


Napparna däremot.
Han var ju helt utan napparna för ett par månader sedan, och på dagis har han inte ens någon nu, men hemma ska det vara "bappe" hit och "bappe" dit... Gömmer vi dem inte när han vaknat så är det i princip kört, men ser han dem inte så är det ingen fara på taket.


Men en sak i taget.
Pottan först, sen får tomten napparna till jul =)

Det är sommar. Det är semester. Han är 2 år och 7 månader. Nu ska de väck. Vi har 4 korta veckor på oss så vi kör stenhårt direkt. Dagen bestod av bilåkande på förmiddagen så då fick det faktiskt bli blöja, men efter middagsvilan var det Operation Nakenfis ända till läggdags. Resultatet blev strålande!!! Vi ställde pottan ute och visade var den var och förklarade att däri kissar och bajsar man när man inte har blöja. Han sprang å satte sig mest hela tiden bara för skojs skull. När han lekte själv ute tittade jag till honom snabbt, och vad gör goingen? Sitter på pottan och ler med heeeeeela ansiktet! " jaaa kissi!!" Det blev kissdans och high-fives för hela slanten. Senare på eftetmiddagen kissas det igen, och sedan dags för eldprovet!! Han sa flera gånger att det var kiss men det kom inget, och tillslut så... tadaaaa! Mycket stolt påg gick in med mästerverket och sade hejdå till det innan han spolade! Det börjar bra! To be continued!

Vi får helt enkelt se om det fungerar.

Den här så kallade bloggen har varit stendöd sedan i februari typ.
Jag tappade sugen, och livet kom emellan.

Vilken första halva på året det har varit.
Tjoff sade det. så är det snart jul igen.

Vart tog tiden vägen? 

Jag har kört på i det vardagliga och bara fortsatt mala.

Jag var sjukskriven 4 veckor i månadsskiftet maj/juni efter att äntligen ha opererat karpaltunneln i vänster hand så nu kan jag sova på nätterna igen.
Eller sova och sova.
Jag snittar kanske 5h/natt och då vaknar jag minst 3 gånger och kollar så jag inte har försovit mig. Kl 04:35 sitter jag på cykeln mot tåget.


I alla fall... Jag hade högtflygande planer på den där sjukskrivningen. 
Jag skulle "komma ikapp".
Komma ikapp med allt sånt där som hamnat efter.
Som att framkalla lite foton, och sortera de senaste 3 årens bilder. Vi har faktiskt inte framkallat en endaste liten bild sen Charlie föddes.
Som att fylla i Charlies "mitt första år"-bok. Han fyller liksom 3 i år... 
Som att sortera alla barn- och babykläder i sälja vs. spara.
Som att fixa lite playlists på Spotify så jag kan lyssna på något nyare än spellistan jag gjorde till löprundorna i juni 2011.

Det jag gjorde?
Ingenting.
Jag i princip kraschade och fick ingenting gjort. Dagarna flög förbi och jag njöt av de extra timmarna jag fick med Charlie. Men några "måsten" orkade jag inte.
Däremot saknade jag. Jag saknade massor.
Min familj, min utökade familj, vännerna...
Och som alltid tystnade jag.