jessa

Blä.
Blörk.
Yack.


Inatt hände det.

Det där jag har nojjat för sen Charlie föddes.

Magsjukekräket.

Jag vaknade vid kvart över 2 av suspekta ljud från spjälsängen, och inser av någon konstig anledning direkt vad som håller på att ske. Snabbt som attans upp för att få ut grabben till toa, men too late.
Det var inte så mycket, lite på kudden som vittnade om gårdagens makaroner.
Det stank desto värre.

In med stackarn på toa, av med pyjamas, checka blöjan som var ok.

Vad gör man sen då?
Jag blev helt rådvill.

Slutade med att jag lade honom i vår säng.
Han somnade efetr 40 minuters hicka.
Han sov i 12 min.

Sen var det dags igen.

Den här gången fick jag upp honom så det hamnade bara på mina kuddar och golvet.

Vis av tidigare lärdomar lade jag honom nu i soffan istället.
Jag parkerade mig bredvid med en plastbytta och förberedde mig på en lång natt.

Han somnade om vid 4, och där satt jag med plastbyttan.

Han vaknar vid 6 och fyrar av sitt välbekanta "Ge-mig-välling-nuuuuuu"-skrik.
Sagt och gjort.

260ml välling slukas på knappa 13 milisekunder.
20 sekunder senare ligger 260 ml välling i plastbyttan.


Jag vågar nästan tippa på vinterkräk.

Fyfan.

Då låg jag i badet "hemma" på Styrbordsgången 6b och lyssnade på Säkert! och Band of Horses.
Jag skulle strax äta spaghetti och köttfärssås.
Jag hade värkar med 3-5 min emellan.
Jag hade lite ont (okej, det kändes lite mer än "lite") men inte så farligt.
Jag var väldigt nervös, lite rädd och förväntansfull.

Men framförallt var jag väldigt lycklig!


I morgon är det 11 månader sedan vår lilla guldklimp vände upp och ner på hela vår existens, och vilka underbara 11 månader det har varit.


Älskade, älskade onge.

Idag ska jag lägga in alla bilder från kameran så då kommer (till mormors förtjusning?) lite nya bilder på Vandalen.

Det går undan här nu.

Han kryper så fort att överkroppen inte alltid hänger med, vilket resulterar i platt fall på näsan. Det är inte jätteskönt tydligen.

Lära-gå-vagnen utnyttjas ganska flitigt, men just nu har han precis lärt sig att sätta ner knäna (läs:fega ur) så nu sätter han sig bara ner.

Han står själv längre och längre stunder, men det är ju en kul lek att stå själv för att sedan kasta sig handlöst i närmaste persons famn.

Han står mot soffan, klurar lite bort mot soffbordet för att sedan ta sats och bara chansa på att han når det.

Gå-stolen har inte använts på ett bra tag så den åker nog ner i källaren snart.

Bli matad är tydligen inte heller kul längre, han bara viftar med armarna modell väderkvarn, vilket resulterat i att vi nu har prickiga köksväggar.

Byta blöja? Glöm det.

Sova anser han är överskattat och slöseri med tid.

PaPa är fortfarande ordet som kommer mest. Vi har hört "Tta" som vi gissar är Vandaliska för titta, och allehanda uttryck som "döh", "ysch", "ah", och något som kan vara ett Oj, nämligen "osch".

Som sagt.
Bilder kommer under dagen.
kanske ;)

Vi var ju på husvisning igår.

Sånt är inte bra för själen.

Jag vill ha.

Ha ytor att röra mig på.
Ha en trädgård att påta i.
Ha en egen tvättmaskin att tvätta i.
Ha grannar som har små kompisar till Charlie.

Jag vill att lånelöftet går igenom.

Fast allra helst vill jag ju vinna nån miljon på triss.

Jag vill ha det huset.

Det var perfekt.
Precis vad vi letat efter utan att vi vetat om det.


Suuuuuck.

Var på BVC imorse för 10månaderskontrollen.

Jag trodde på förhand att han inte gått upp speciellt mycket eftersom han börjat röra på sig med besked nu, och nån gång måste ju kurvan plana ut.
Längdmässigt gissade jag på ca 80 cm eftersom man nästan sett med blotta ögot hur han mycket han vuxit.

Resultatet då?

Jorå.

11750 g (+550g sen sist 24/8)
79,5 cm (5,5 cm!!)

5,5 cm.
Det är sjukt mycket.
0,8 mm /dag låter iofs inte så mycket, men ändå.

Vårt lilla fyrtorn. <3

Jag vet.

Det är ju så det är att vara småbarnsmorsa.

Man får ju bara upphackad sömn.
Det är en del av det hela.
Följer med paketet så att säga.
Fine.

Men jag är trött på det nu. *tvär och butter*

Charlie har ju sovit bra i hela sitt liv.
Vaknat nån gång ibland men alltid somnat om lätt.
Vi har väl blivit en smula bortskämda kanske?

Det struntar jag i nu faktiskt.
Jag vill sova oavbrutet i 6 timmar någon gång snart.


Det började med att han blev sjuk.
3dagarsfeber.
Som muterade till 6dagarsfeber.

Då fick han sova i vår säng för jag var för lat för att gå upp 3000 gånger och ge honom nappen.

Sen började det mysiga.

Ni kan sluta läsa nu för det här är rätt äckligt.
Feberdiarré.
Mmmmm.

Att en så liten kropp kan utsöndra sådana mängder.
Tänk "Exorcisten"-spyan fast på andra hållet och ni får ett hum om det hela.

Så nu, för första gången i sitt liv, måste Vandalen få ny blöja mitt i natten oxå.

Det är ett jäkla spring.

Och han blir ju glad som en tok när han får komma upp å lattja lite med Bamse som hänger över skötbordet.

-"Wohooo! Äntligen morgon!! Kan vi leka med tåget nu? Eller bollen? Eller den andra bollen? "
-"Nej Charlie. Klockan är halv 3. Det är miss i nassen."
-"Äsch, struntar väl jag i!! Jag är ju vaken nuuuu!! Awwa! Döh! Bappa. Tta! PaPa! "

Så skulle det kunna låta.

Nu är snart "I Drömmarnas trädgård" slut och mina 30 minuters egotid är över.
Snart somnar han om.
Och jag med.