jessa

Ja då var vi där iaf.
Efter en sjukligt lång vinter är det äntligen vår i luften och sommaren finns där runt hörnet.
"Älskar´t" som Mallan skulle sagt.




Men vad gjorde egentligen den där framdragna timman med barnet?
Plötsligt vill han bara sova en gång om dagen, vilket är kanon såhär veckan innan dagis drar igång!
Dessutom har han bjussat på två sovmorgnar till 8-hugget i rad nu, vilket såklart gillas av den morgontrötta mamman. Dock kan man ju tycka att det kunde kvitta när jag i alla fall måste väcka honom på morgonen från och med måndag.
Han har alltså haft lite drygt 16 månader på sig att fatta att det är skönt att sova på morgonen, men bättre sent än aldrig...

Kvällarna däremot!
Puh.
Vilken kamp det har varit, men igår gick det iaf hyfsat bra. Tror han var en smula övertrött. Tydligt tecken på det var att han somnade på golvet vid 17:30 tiden när han lekte med sitt tåg...
Jag har alltid förundrats över barn som blir så trötta att de somnar med näsan i köttfärssåsen. Charlie har aldrig gjort nåt sånt. Han blir speedad till tusan och springer runt och skriker när han blir trött.
Men igår bara hände det. Han var så jäkla söt så jag var tvungen att bara sitta och titta på honom en liten stund, men mer än 10 min blev det inte innan jag väckte honom.
Det gav honom iaf kraft att hålla sig vaken till sjutiden.
Och till att skrika i sängen i närmare 20 minuter.

Asch då.
Glömde bort att jag skulle rycka upp bloggen sist... My bad.


Jag längtar nu till huset så det nästan är fysiskt smärtsamt.
det är mycket som snurrar i huvudet också, och det som gnager lite extra är ju det här med att sälja lägenheten.

Kommer vi få vad vi gav för den??
Det är den stora frågan.

Det är så förbannat mycket att tänka på när man ska sälja.
Vi har packat ner en hel massa prylar, flyttat ner bokhyllarna till källaren, vi ska måla listerna och spackla alla hål samt måla över spacklet och hoppas att det blir bra så vi inte behöver måla om alla väggar.

När det blir dags för mäklaren att fotografera lyan ska alla leksaker, spjälsäng, skötbord, privata saker och tecken på att någon faktiskt lever här tas bort.
Det får stå i trapphuset sålänge.
Sen ska allt det in i lyan igen för att sedan ännu en eller tre gånger plockas ner i källaren under visningarna.

Jag ser alla små skavanker som finns här hemma nu. Många av dem fanns redan när vi köpte, och det är väl så att man inte ser sånt som man inte vet om.

Vi får ju inte glömma allt piff som ska fixas heller.

Det verkar vara en lag lika orubblig som yttrandefrihetslagen att man ska ha en eller två krukor basilika på köksbänken, en skål med citrusfrukter, några orkidéer och en vas med tulpaner framme.
Glöm inte de noggrant utplacerade värmeljusen.

Man måste se till att alla ljuskällor fungerar, att dörrarna inte gnisslar, att toaletten inte luktar klorin, det får inte  lukta nybakat (vilket det i princip alltid gör här, så det får väl bli köpebröd ett par veckor..) och vi får inte glömma att försöka få bart alla små vandalhandavtryck på spegelgarderoben.


Mitt huvud exploderar snart.

Jag vill bara ha den såld så jag kan fokusera på det roliga med att flytta.

Men lite vemodigt blir det nog också.
Vår Malmö-lya.
Vår första lägenhet som känts som ett riktigt hem.
Här blev vår son till.

Men det kommer ju bara bli bättre!

Jag ska få fart på bloggeriet ikväll när Fjanten sover, lyan skiner och jag duschat.

Det behövs.

Duschen alltså.

Jag bryr mig verkligen inte om hur många som läser min relativt trista och bildfattiga blogg, men jag blir ju en smula nyfiken när snittet de senaste veckorna plötsligt ligger 10 ggr högre än normalt..

Vilka är ni?


För övrigt ska jag försöka bli bättre på att korr-läsa texten innan jag postar i fortsättningen.
Stör ihjäl mig på mina egna stavfel och meningsbyggnadsfel.  =)

Charlie är så jäkla rolig/jobbig just nu.

Han ska testa oss på allt.

"Hmmm. Undrar om jag får slänga grötskeden över hela köket idag? Jag testar.."

"Nehe... Men om jag stoppar pekfingret i munnen och säger "osch" då?"

"Neee, Mamma säger fortfarande ajabaja och ser sur ut.."

"Får jag vända uppoch ner på mitt vatten då?"

"Inte det heller.. "Osch"..."

"Kasta gröten nu då? Nu har hon kanske glömt att  jag gjorde det för en stund sedan..."



Allt går i de här banorna.

Ta på kläder - Då gör han ostbågen/bananen; vrider sig och spänner sig så det är totalt omöjligt att ens hålla i honom.


Byta blöja - Jag är glad om jag ens får av honom blöjan innan han ställtsig upp och pinnar iväg så jag får jaga honom runt hela lägenheten med ny blöja i högsta hugg.
Det ska bli mycket intressant att se hur länge dagispersonalen står ut med vanliga blöjor och ger honom tillåtelse att ha Up&Go ;)

Spännas fast i vagnen - Ostbågen triumferar igen och han glider ner på golvet. Toknöjd så klart. Själv svettas jag ofta floder där jag står med vinterjacka och mössa och svär tyst för mig själv.


När han blir arg och frustrerad vet han inte riktigt vad han ska göra så det yttrar sig som så att han biter sig själv i handen. Det gör så klart ont och han blir ledsen istället för arg.
Vi får hoppas att han snart förstår vad vi menar när vi pratar med honom om det.. Att han kan kasta saker eller skrika eller vad som helst men han får ju inte bita sig själv, eller ännu värre, andra barn eller vuxna!


Han har också börjat snacka utav bara tusan. På sitt eget rappakaljaspråk, men det är långa monologer han kör.
Han förstår så mycket mer än vi trott, och plockar upp så mycket saker som jag och Christian gör i vår vardag.
Han hämtar tex Christians skor på morgonen.
Han fipplar med mina nycklar och försöker låsa upp dörren.
Han fick tag på en av mina öronringar häromdagen och försökte hänga på mig det.
Mina glasögon ska han ju sätta på mig så fort han får en chans.


Han är helt fantastisk vår lilla Fjant.
Helt sjukt hur mycket en människa kan utvecklas på 2 år. Från en liten celldelning till en grabbhalva med extremt mycket vilja!

Idag är det den 10 mars och det är exakt 2 år sedan min/vår graviditet med Charlie startade by the books, men han blev ju inte till förräns om 14 dagar...

Helt sjukt.
2 år!

Jag och Christian satte oss igårkväll med varsinn kopp kaffe och skulle göra vårens planering.
Det är myyyycket som ska hinnas innan flytten, och vår första deadline är 1a April då lägenheten ska fotas och läggas ut till försäljningi början av April.

Många småsaker ska fixas som man lärt sig leva med och blivit lite hemmablind. Lister ska målas, hål ska spacklas, det ska rensas och homestylas...

När det väl är gjort handlar det mesta om att rensa-rensa-rensa bort allting som inte ska med till huset. Vi rensade rejält när vi flyttade hit, men såklart samlar man på sig en hel massa skit på 3 år oxå..

Försäljningen av lägenheten äter hål i huvudet på mig vissa dagar.. Så mycket som oroar mig, men som jag absolut inte kan påverka.
Kommer vi få vad vi gav för den?
Såklart vill vi inte sitta med ett extra lån för en lägenhet vi inte längre äger =/
Drömmen är ju att vi till och med gör en liiiten vinst så att mäklararvodet täcks också, men inget man vågar räkna med.

Apropå mäklare...
Jag hade inte en susning i säven om att mäklare var så dyra.
Det finns en otrolig spridning på arvodet de tar, och man får sannerligen vad man betalar för.
Vår är dyyyyr, 46 lakan kostar de, men å andra sidan får de också ut mest per kvadratmeter vid försäljning.
De var mäklare för lägenheten när vi köpte den, och det var så otroligt proffsigt gjort, med välarbetade objektsbeskrivningar och en lyxig känsla.
När vi sprang på visningar under husjakten såg vi verkligen alla varianter på de där broschyrerna och högblankt papper och glansiga bilder ser betydligt bättre ut än färgkopierade bilder i en dubbelvikt A5-broschyr.

När vi satt där igårkväll insåg vi hur fort våren kommer gå! Alla helger fram till april är uppbokade, och därefter är det Göteborgsvarv, påsk och massa annat, så det kommer nog faktiskt gå fort fram till midsommar.
Lite sorgligt att vi inte alls vet när vi ska kunna få in en Tranås-resa bara... Vi har inte varit där sen i mitten på december och jag vet att mormor, morfar, pärlmormor och morbröderna och mostern saknar sin lilla skatt!

Var på ett cykelpass igårkväll.

Skönt att kunna lämna Charlie med pappsen och få träna 55 sköna minuter utan avbrott tänkte jag.

Så fel jag hade.

Jag älskar spinning, och man har ju haft både bra och dåliga pass, men gårdagens pass går nog till historien som tidernas störigaste pass.
Grrr.

Anledningarna?
De var många...

#Instruktören#
Alla instruktörer sätter ju sin personliga prägel på passet vilket oftast är bra.
Gårdagens instruktör var ny för mig, och mig ser hon inte mer.

Som instruktör anser jag att det är viktigt att vara tydlig med instruktioner och peppa när det behövs.
Tjejen igår körde så fullkomligt slut på sig själv att hon fick problem med att få fram instruktioner.

"åh... åh så.. *flååås*...kö..kör vi...*flååååås* ju... *puh* ...jumps...''flås'.. i sex...*flååås* i sexton-takt! *flååås* KOM IGEN NU DÅ GRABBAR!!!...*flåås*.

"thr--- TRE... *flås* ... temph---*flås* höjning....*flåsdubbelflås* ök..a..nu..*flås.

Fruktansvärt störigt.
Hon snackade non-stop hela passet, och man hörde inte mycket av vad hon ville få fram.

Dessutom var hon helt vilse i takten vilket resulteradei att alla gick upp och ner i olika takt och det var fruktansvärt rörigt.
Hon tyckte tydligen det var väääldigt svårt att hitta en volymnivå som var godkänd i hennes öra eftersom hon höjde och sänkte flera gånger varje låt.


#Elitcyklisterna#

Helt klart förstår jag att det är bra träning för dem och självklart är alla välkomna, men jag har lite svårt att förstå varför ett gäng på 4 karlar iförda spons-kläder väljer att sätta sig mitt framför instruktören om de ändå inte har några planer på att följa passets utformning?
De sätter sig på cykeln, sätter ett helt hysteriskt tempo och där ligger de sedan och maler i 55 min.
Inga jumps, inga uppförsbackar, inga tempoökningar. Varför inte sitta längst bak så man inte skymmer instruktören?

#Kissie-bruttan#

Har sett henne innan, och vet inte om man ska skratta eller gråta.
Ljusrosa Nike från topp till tå.
2 storlekar för små byxor, en tröja som avslöjar mer än den döljer, sportbh av modell jättetunt-tyg-utan-något-som-helst-stöd samt den obligatoriska stringtrosan som tittar upp över byxlinningen.
Självklart en perfekt make-up, hårförlängning och "slarvig" uppsatt (tog säkert minst 45 minuter) hästsvans.

Sitter lite för högt på cykeln, och utan motstånd så rumpan svänger obarmhärtigt mycket vilket resulterar i att den stackars grabben bakom får kåtslag och sannolikt får problem med att gå idag.


#Överklassdamen#

Man känner doften innan man ser henne.
Tuuung parfym och hårspray.
Tuperat hår och pannband.
Leopard-tights och svart linne som smiter åt över de väl tilltagna kärlekshandtagen. (Tightsen var svarta, och hon hade inget pannband men erkänn att ni fattar typen?, hihi)
Sitter i motsats till Kissiebruttan alldeles för lågt, och ser nästan ut att cykla på en trehjuling.

#Evighetslåten#

Jag har verkligen inget emot att det ibland är en låt på 7 eller till och med 9 min på ett pass, kan till och med tycka det är skönt att få gå in i ett transliknande tillstånd och bara mala på.
Detta kräver dock att instruktören inte flåsar och frustar och pustar samt snackar sönder hela låten.
Då blir det istället 7 minuters plåga och funderingar på hur man ska formulera ett blogginlägg om detta hemska pass.




Men visst.
Jag var mör när vi var klara.

Och det var säkert nån som irriterade sig på tjokkisen i linne och oversizetröja som kastade irriterade blickar omkring sig hela passet också.

Insåg precis att det redan är Mars månad!!

Det innebär ju attd et är hööööög tid att ringa runt till elbolag, telefonbolag etc etc för att säga upp alla abbonemang!

Och att det är dags att sätt sig in i vad man ska ha för elbolag i huset (aldrig mera E-on...) och tv-tjohej. Här har man ju vant sig vid att man flyttar in, å så finns tvkanalerna i väggen liksom =)

Max 3 månader och 17 dagar kvar tills vi får nycklarna!
Wohoo!!

Jäpp.

Grabben har ett nytt åk.

Vår Brio Sing lades ut på blocket och var såld efter 5 timmar. Hade nog kunnat få lite mer för den om jag varit lite hårdare men man lär så länge man lever,

Vi har varit väldigt nöjda med den, men när man börjar irritera sig på småsaker är det lätt att hitta fler.

# Jag körde in i allt i affärer. En del gångar var för trånga.
# Suflettjäveln var alldeles för kort för vår solskygga son. Löstes iofs med en extrasuflett för 500 pix.
# Den tog mycket plats i bilen. Tills vi kom på att den tog mycket mindre plats när sittdelen var framåtvänd.
# Lite knölig ihopfällning. Har man inte det rätta knycket så är det riktigt knepigt.
# Efter ett antal mil blev hjulen snedställda och den blev trögkörd. Nya hjul inhandlades.
# Kardborren som håller upp sittdelen släppte undertill. Tjokkispojk?
# Tung. (12,6 kg + 13 kg Vandal med tröga hjul. Not so much fun i uppförsbackar i skogen)


Den nya då?

Jodå det blev en Babyjogger City Mini.
Jag har suktat efter den länge, men tyckt att den inte känns helt framtidssäkrad eftersom det är en sittvagn som inte går att vända mot sig, och om vi får fler barn måste således en ny liggvagn inköpas.
Lösningen på det problemet kom med vårens nyheter då en hårdlift släpptes som kan sättas fast på. Då var det liksom inte så mycket att orda om.
Vi befann oss på Babyringen (Tips!! De är alltid lite billigare än Babyland och Babyproffsen!) och hängde på låset kl 10.
10.10 var den nya vagnen betald och i bilen.

Det bästa  med den?
Förutom snudd på fullt liggläge och världens bästa suflett?
Man kan fälla den med en hand!
Man bara drar i ett handtag och den fäller ihop sig runt sin egen axel och tar skitlite plats i bilen.

I´m lovin it!

Jag har nu haft 2-3 veckors totalt uppehåll från allt vad träning heter samt att jag försökt få hjärnan att fungera vettigt igen.
Jag har lätt för att hamna i ett stört tankesätt, och för mig är det A och O att komma ur det redan där, annars går det vidare till ett stört beteende och där har jag varit tillräckligt många gånger.

Antar att en av fördelarna med att bli äldre och klokare är att upptäcka sådant i tid.

Jag upptäckte plötsligt att jag inte tränade för att må bra, utan enbart för att gå ner i vikt.
Det måste inte alltid sitta likhetstecken där emellan...
Jag vill må bra av träningen, inte känna stress, hets, ångest och press.

Har alltid sagt att jag är en "0 eller 100-person", men börjar landa i tanken på att jag kanske mår bäst av att göra saker på halvfart så att psyket hinner med.
Kör jag hundra procent får jag dåligt samvete för allt jag inte hinner med samt blir galet stressad när det inte går lika snabbt på vågen som i mitt huvud.
Vid motsatsen sitter jag och är bitter över att just jag är en tjokkis. Ser inte alls att den enda som kan göra något åt det är jag. Då är allt bara nattsvart.

Nu har jag sagt upp gymkortet iaf. Att det dras 440:- varje månad trots att jag inte får ut något vettigt av träningen gör ju inte ångesten bättre.
Nu ska jag börja springa på¨kvällarna istället. Gratis träning som finns precis utanför dörren. Efter flytten sen får vi se. Jag får ju träna på jobbet, så kanske utnyttjar den förmånen.

Det är dags att sluta fantisera om att gå ner 10 kg på 2 månader och inse att 0,5 kg/vecka är en fullkomligt sund viktnedgång. Det får ta den tid det tar helt enkelt.
Huvudsaken är att jag mår bra!