Charlies utveckling

Han har ju sina skov, honungspuffen. 
Först händer inget, sen händer inget, sen händer massor.

Han har ju alltid varit lite seg med talet, men nu börjar det faktiskt släppa!
Ett par två-ordsmeningar har infunnit sig modell "Titta pappa!" och "Hejdå Pappa".
I vokabuläret finns nu ca 40 ord, och mängder av läten typ "Muuuu", "Gack"=kvack och andra djur.

Men det viktigaste är ju att han förstår.
Och det gör han med råge.
Precis varenda grej vi säger till honom förstår han, på gott och ont.
Även små grytor har öron som man sade förr... =)
Han hoppar, klättrar, smyger, dansar, gömmer sig, jagar oss, kittlas, spelar apa, gosar, myser och busar.
Från Rasmusson-klanens Jul(i)-firande hos sysslingarna Malte och Tilde!

Han sover och somnar själv i egen säng, säger till när han är trött och ropar på oss när han vaknar.

Nu verkar det som de sista kindtänderna är på väg igenom oxå, sen har han alla 20.

Nästa grej vi ska jobba med är att få bort nappen, och i januari när vi är i Thailand ska vi se om han är mogen för att fimpa blöjorna.
Tänkte passa på när han ändå till stor del kommer gå utan blöja. Funkar det inte då så väntar vi till sommaren.



Vuxenpoäng

I går kväll håvade vi in ett par tusen vuxenpoints till då det var dags för första föräldramötet! 

Helt galet ju.

Men det var skoj att träffa de andra päronen, och mysigt att få höra vad de gör om dagarna.

På Gullvivan är det 14 barn, 5 pojkar och 9 flickor. 4 av barnen är födda 2009 och resten 2010.

Jag blev glad när de i inledningen av mötet sade att de jobbade aktivt med genus vilket är viktigt för mig, men när det väl kom till kritan så var de två huvudfrågorna "Kan pojkar och flickor ha samma kläder?" och "Är det okej att knuffas och slåss?"
Självklart viktiga frågor, men ack så självklara och väldigt förenklande.
Genus handlar ju om så mycket mer än kläder! 
Jag har blivit mer och mer intresserad av genus,är fortfarande rookie, men försöker verkligenverkligenverkligen tänka på hur jag bemöter Charlie i vardagen.

Mötet slutade med att jag plötsligt satt med i husrådet, så där tickade det in ett gäng V-points till minsann. Det ska bli jätteroligt att få chansen att påverka lite, och kanske komma med lite förslag till aktiviteter modell bytar-dag, loppis etc.
Klassmamma nästa??

VAB

Är hemma med världens krassligaste Charlie.

Ont i halsen, snorig och hostig. 

Så dagarnba har spenderats med hälsovådliga mängder Pippi, Teletubbies och I drömmarnas trädgård.
Samt ett par paket glass.
Eller "Ghaa" som han säger när han pekar med hela handen mot frysen.

Han får äta och dricka vad han vill, så länge han äter och dricker över huvud taget.

Kameran är ju kass så de enda bilderna som tas nu för tiden är halvkassa ifån-bilder, men ska lägga in dem i datorn ändå eftersom fånen förmodligen går över till den mörka sidan näs som helst nu.

Ska faktiskt sätta mig med det på en gång och fortsätta med ett par inlägg till!

Världens sämsta blogg.

Men jag ska nog kunna få in ett litet inlägg ikväll faktiskt. 

Jag saknar min blogg.

Nej.  Det är inte jag som bytt toarulle. J...

img_8704 (MMS)

Nej.  Det är inte jag som bytt toarulle. Ja. Den tomma sitter kvar i toarullehållaren.


Till min son.

Älskling, hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor

För jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”

Jag kan ju knappast säga till när du lekar soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att ”Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.”

Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är,
för dina flickvänner som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer
de blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna kommentera pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet

Älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett

på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att forma dig till man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska vara mer människa än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?

För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel

så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej


- Olivia Bergdahl

Favoritblogg & Genustänk

Jag följer väl kanske fler bloggar en jag borde, och har rensat bort en hel del nu, men jag har en favorit över alla andra.

En kvinna som är alldeles fantastisk.
Hon skriver saker som får mig att baxna, att asgarva, att tänka efter, att inse att det är ok att vara svag ibland, att det är ok att vara tjock, och framförallt skriver hon saker som får mig att vilja våga.

Att våga visa att jo, mina ben blir håriga ibland.
Att jo, jag är på hysteriskt dåligt humör ibland, så passa dig för fan.

Att våga vara mer jag.

Hon har öppnat upp mina ögon för vilka möjligheter vi ger våra barn.
Om jag någon gång får en tjej är det tack vare henne jag kommer vägra ryschpyshiga klänningar, volanger och "lilla prinsessa"-tänket.

Och det är tack vare henne jag tänker efter när det gäller Charlie.
Vill jag att han ska växa upp med synsättet att grabbar är tuffa och "får" slåss?
Icke.

Det är tack vare henne jag försöker att inte duktigifiera mitt barn. 
Men det är svårt. 
Ett stort steg på vägen är ju att jag blivit medveten!

Lady Dahmer borde alla följa. 
Man som kvinna.

Word.

Kom igen nu Murphy!!

Jag har inte bränt mig i solen en endaste gång i år.



Det du. 
Jag utmanar dig.

Sjukstuga å Pissregn

FYRA dagar.
Jag skojar inte. 
För fjärde dagen i rad strilar regnet ner här. 
Har Skurup slagit Borås på punkten "Regnigaste stad jag upplevt"?
Mycket möjligt.
I övrigt är det rejäl sjukstuga här då en förkylning från Hades har slagit mig så hårt på käften att det sjunger i öronen.
Charlie har oxå åkt på en liten släng, men ingen simpel förkylning får den skånepågen under isen.
Han stojar på som aldrig förr.
Fått ny inskolningstid nu oxå.
16/8 är det dags igen och jag hoppas att det går lika bra på Gullvivan som det gjorde på Skrutten. 
Här kör de med tvåveckors-inskolning istället för 3 dagar så vi får se hur det går.

Nä fan, den här uppdateringen var inget kul.
Inte ens en bild får ni då vår lilla gangster så påpassligt dängde kameran i stenklinkersen i ett obevakat ögonblick. Bara för aqtt jag äntligen kommit igång lite smått med att faktiskt ta bilder med kameran istället för med kass iPhonekamera.

Nu går jag å lägger mig med Russell Crowe tror jag.
Natti.


Note to self.

En ny sportbh då och då (som dessutom inte är köpt i Ullared) gör underverk för bopparna under löprundan.

Puss-Pojkar!

Idag var Annelie och lille gosigaste Elias här en sväng (läs: halva dan) och käkade lunch.
I början var pojkarna lite avvaktande mot varandra då det ju är ganska längesedan de sågs. Sen vi började jobba har det ju inte direkt funnits massor av tid över för att hinna ses i samma omfattning som innan ;)
Elias var lite blyg i början, men efter att ha sovit middag var det fullt ös på båda två, och skratten avlöste varandra hos mammorna.
Det är så sjukt när man tittar på de där två busfröna. Det skiljer 7 dagar på dem, och de är verkligen som natt och dag! Har utvecklats helt olika, men ändå lika på nåt lustigt sätt. Har den ena fått tänder har den andra oxå fått det och alla dessa jäkla utvecklingssprång har de haft samtidigt så det har varit väldigt skönt att spy av sig lite galla på en annan stackars söndertrasad mamma som förstår präsiiiiiis vad man menar.

19 månader har gått så himla fort. 
Kommer aldrig glömma den där dagen jag ramlade in på jobbet, helt sprängfärdigt gravid på min tredje övertidsdag och möts av nyheten att Annelie fått sin pojk! 2 dagar efter att jag var beräknad..
-"Och hon som inte skullle ha förräns på nyårsafton" minns jag att jag inte så lite bittert mumlade.
Då hade jag ingen aning om att jag skulle kånka på Charlie i 5 dagar till =)






Cykelutflykt

Idag drog vi fram hojarna, spände fast Superhjälten och trampade iväg på en liten upptäcksfärd i vår nya stad!
SMHI hade ju som vanligt fel och dagens "halvklara" väder bjöd på strålande sol och lite lagom med vind, med andra ord helt perfekt väder för sådana aktiviteter.

Det som slår mig dagligen här i Skurup är hur jävla vackert det är bara 5 minutes promenad från vårt hus. 
Pang! så är du i princip ute på landet! Det gillas skarpt av den bortglömda lantlollan i mig.
Hästar, kor, åkermark och koskit!
Wunderbar.
Medans pappan sprang intervaller hittade vi en liten lekpark






Pappan springer så fort att han blir alldeles suddig =)






Gräva is the shit






På upptäscksfärd iförd stans schysstaste frotté-shorts.






"-Här morsan! Vassego! Alltid bra att ha! jag kan hämta mer oxå!"






sen kom världens bästa "Faffa" förbi på en glass!






Glass är kladdigt, så då måste man ju bada lite oxå..


När barnet somnat var grillen varm, så vi slängde på lite lax och ryggbiff, avnjöt med en sallad och en isande kall Corona.
Livet är ganska njutbart just nu faktiskt!

Mirakel


Nästan allt är sådär bubbelgumsrosa med små fluffiga moln i vårt liv just nu.

Flytten gick kanonsmidigt, tack snällaste svärfamiljen för all hjälp.
Utan er hade vi fortfarande bott i ett kaos.

Det tog 12 dagar från inflyttningslördagen till sista flyttlådan var uppackad och allt står på sin plats. Så sköööönt att inte ha kartonger omkring sig och behöva leta efter allt hela tiden.

Men visst, det ekar fortfarande här i huset.
Men allt har sin tid.
Det kommer fyllas på efterhand.
Vi har hela livet på oss.


För Charlies del var den här flytten rena jackpoten!
Hans nya dagis, där han börjar i augusti är rena drömmen utifrån. Enorma gräsområden, massor med roliga leksaker och massor av barn!

Dessutom (och det här vågar jag knappt skriva av rädsla för Murphys lag) har älskade pojkvaskern lärt sig somna själv, i egen säng, i eget rum, med dörren stängd!
Helt sjukt.
I ett och ett halvt år har vi fått ligga bredvid och hålla handen och hålla tillgodo med öron som ska pillas med, hårfästen som ska snurras i och vaggvisor som ska sjungas. En timma i "nattnings-tid" blev normalt.

Lagom till fjärde natten i huset blev hans rum klart och vi flyttade in hans säng dit.
Jag tänkte att det var lika bra att visa var skåpet ska stå och förberedde mig för en låååång kväll med mycket tårar och skrik när jag lade ner den lille godingen i sängen vid 19-hugget, gav honom napp, extranapp, snutten och IgglePiggle.
Jag klappade honom på huvudet, sa gonatt och gick ut och stängde dörren.

Ställde mig utanför och väntade på vrålet.
Vrålet som aldrig kom.
Fem minuter senare sov han sött.
Magiskt.

Helt övertygad om att det var ett lyckoskott gjorde vi likadant dagen efter när det var dags för vila.
Kl 12 lade jag honom, och 5 min senare sov han.
Detta har upprepats varje dag sedan dess.

Wohoooo!!

Och det bästa av allt?
Förutom all tid man har över på kvällarna helt plötsligt.
Vårt sovrum är vårt igen!
Vi kan läsa, prata, se på tv, vadsomhelst utan att behöva vara rädda för att han ska vakna.

Oh, glory days!

Bilder och annan uppdatering kommer under veckan, måste leta fram kameran som ligger på nåt bra ställe!

Nu ska jag upp å väcka den älskvärda lille odågan då han sovit som en stock i 2 timmar nu. Helt enligt rutinen.

Puss på er och ut med er i solen nu!!

Packning Pågår och vad som hänt sedan sist.

Jajemen.

Det packas för fullt här.

Och listan med "saker-som-måste-göras-senast-helst-i-förrgår" växer oavbrutet.

Nyaste tillskottet på listan är att Charlie borde blivit listad på Bvc i Skurup.
18-månaderskontrollen borde vara vilken dag som helst, men nu får vi se. Ringer nog till Familjens Hus för att se om vi kan klämma in honom på en tid där ändå...

Vandalen trivs ypperligt på dagis trots lååånga dagar.
Mycket roligare att busa runt med alla barnen där än att hänga med päronen tydligen.
Jag vet att man inte ska ha såndär "borde-lämna-sent-och-hämta-tidigt"-relaterad ångest, men klart det känns lite smådumt när man lämnar först av alla (6.30) och hämtar typ näst sist(16.30)...
Men han verkar inte må dåligt av det alls som tur är..

Nattskräcken har även den blivit bättre *tar i trä*.
Fast varje gång jag säger så vaknar han i panik en stund senare så vi får väl se...


Huset ja... Det är äntligen vårt!! Sjukt nog.
Det sjukaste är att vi får ett helt hus i Skurup för typ samma månadskostnad som vi betalar för en liten lya på 60m2 i Malmö.
Och känslan att sitta på sin egen uteplats och dricka kaffe är rätt... skön.
Till och med klippa gräset är skoj.
Än så länge.
Måste ta en bild på världens mest macho gräsklippare nästa gång också.
Hehe, vi fick en som mamma haft ouppackad i källaren typ skitlänge.
Den kallas för nyckelpiga.
Ni ska få se vad jag menar... =)


Men gud vad jag längtar till nästa helg då flyttlasset går på riktigt.
Att få se Charlie springa runt och upptäcka trädgården.
Utan bilar och "Bi-Bo":ar (ambulanser/polisbilar/brandbilar) runt knuten i skytteltrafik.



Men det kanske vackraste av allt sedan sist måste ju vara den gångna helgens vacka wedding.
Finaste Malin är numera Fru Nestor, och jag har aldrig sett en vackrare brud.
Allt var storslaget och brudparet sketsnygga såklart.
De rev dessutom av en vals som Dermot-eller-vafan-han-heter-i-Let´s Dance hade satt champagnen i halsen av.

Talet jag å Jennie höll gjorde lite succé också.
Skönt, eftersom jag var så nervös att jag inte fick i mig maten, men gärna en Heineken till tack.

Ska se om jag hittar fusklapparna så får ni se/läsa i ett annat inlägg.

6 arbetsdagar kvar till semestern.
Sen blir det lite mammaledigt igen tills i augusti då nytt dagis väntar för pajken.

Sen kör vi 4 månader på jobbet och sedan väntar två härliga veckor i Thailand med min lilla familj och pärlfamiljen.

Det blir nog ett bra år det här.

Ska köra in lite bilder i veckan så ni får se vårt nya slott!

Nu är klockan efter midnatt så nu kan man ...

Nu är klockan efter midnatt så nu kan man faktiskt säga att I DAG BLIR VI HUSÄGARE!!!


Livspaus

Jag har så mycket i huvudet att jag snart sprängs.

Om 2 veckor i dag får vi nycklarna till huset.

Jag återkommer när jag är människa igen.




Men iaf... Snart 10 kg borta iaf.
Verkar som fläsket fattade att jag verkligen gjorde slut.

Ett långsamt farväl

Det här med separationer är alltid svårt.

Ofta hänger man fast vid något lite för länge, trots att man inte mår bra av det.

Trygghet?
Säkerligen.

Rädsla?
Absolut.


När man hängt ihop så länge som vi så är det inte så lätt att bara klippa rakt av.
Det måste få ta lite tid.

Vi har haft mycket roligt ihop, men en av oss har alltid (?) haft roligare än den andra.

För mig har det funits en konstant närvarande tagg av irritation och frustration ivägen för den där riktigt sanna och äkta kärleken.
Fast sen Charlie föddes har kärleken vuxit till sig en smula, det måste jag erkänna, men inte tillräckligt mycket.

Jag har försökt säga farväl så många gånger innan, och jag hoppas innerligt att det här är den sista.

Det är dags nu.

Jag är trött.

Trött på att vara dold bakom en yta som inte är jag.


Det kommer absolut att ta ett bra tag, men det får det vara värt.



Nu får du faktiskt inse att jag menar allvar den här gången.

Jag vill göra slut med dig.


Så kära.. nej inte så speciellt kär faktiskt...
Så släng dig i väggen tjokkismage och 15 års övervikt.

Jag är klar med dig nu!

Klamra dig inte fast, utan inse att det är bäst för oss båda, ok?

Ha ett bra liv någon annanstans, och kom inte tillbaka.






Herregud. Det jag precis bevittnade får mi...

Herregud. Det jag precis bevittnade får mig att fullständigt tappa hakan och bli heligt förbannad. På Willys parkering möter jag en bil ut. Inget konstigt med det om det inte vore för att föraren, en man i 45årsåldern har en liten tjej på dryga året i famnen. Utan bälte. Jag stannade och bara tittade samt skakade på huvudet. Nu i efterhand önskar jag att jag hade modet att slita upp bildörren och skälla ut fanskapet. För övrigt satt även en mamma samt 4 välvuxna tonåringar i bilen. Vilket jäkla pack det finns alltså! *tokarg*


*klappar mig själv på axeln*

Nu är det iofs 1 och en halv vecka sen, men jag har haft fullt upp så har inte hunnit skryta med mitt senaste framsteg i löpningen.
Det här var ett stort steg mentalt för mig och jag vill tacka Älskling, Håkan Hellström, Robyn och Lady Gaga för pushning och inspiration. Utan er hade jag inte klarat det!




10, 12 km.
En smärre evighet tog det men jag kom runt.
Utan att stanna en endaste gång.
Det var en sådan känsloladdning att komma i mål... Jag var tvungen att gå ett par hundra meter efter målgång, annars hade jag börjat gråta samt spytt rätt ut.

Men jag gjorde det, och nu vet jag att ingenting är omöjligt!!

Sommartid

Ja då var vi där iaf.
Efter en sjukligt lång vinter är det äntligen vår i luften och sommaren finns där runt hörnet.
"Älskar´t" som Mallan skulle sagt.






Men vad gjorde egentligen den där framdragna timman med barnet?
Plötsligt vill han bara sova en gång om dagen, vilket är kanon såhär veckan innan dagis drar igång!
Dessutom har han bjussat på två sovmorgnar till 8-hugget i rad nu, vilket såklart gillas av den morgontrötta mamman. Dock kan man ju tycka att det kunde kvitta när jag i alla fall måste väcka honom på morgonen från och med måndag.
Han har alltså haft lite drygt 16 månader på sig att fatta att det är skönt att sova på morgonen, men bättre sent än aldrig...

Kvällarna däremot!
Puh.
Vilken kamp det har varit, men igår gick det iaf hyfsat bra. Tror han var en smula övertrött. Tydligt tecken på det var att han somnade på golvet vid 17:30 tiden när han lekte med sitt tåg...
Jag har alltid förundrats över barn som blir så trötta att de somnar med näsan i köttfärssåsen. Charlie har aldrig gjort nåt sånt. Han blir speedad till tusan och springer runt och skriker när han blir trött.
Men igår bara hände det. Han var så jäkla söt så jag var tvungen att bara sitta och titta på honom en liten stund, men mer än 10 min blev det inte innan jag väckte honom.
Det gav honom iaf kraft att hålla sig vaken till sjutiden.
Och till att skrika i sängen i närmare 20 minuter.





Tidigare inlägg Nyare inlägg