Favoritblogg & Genustänk
Jag följer väl kanske fler bloggar en jag borde, och har rensat bort en hel del nu, men jag har en favorit över alla andra.
En kvinna som är alldeles fantastisk.
Hon skriver saker som får mig att baxna, att asgarva, att tänka efter, att inse att det är ok att vara svag ibland, att det är ok att vara tjock, och framförallt skriver hon saker som får mig att vilja våga.
Att våga visa att jo, mina ben blir håriga ibland.
Att jo, jag är på hysteriskt dåligt humör ibland, så passa dig för fan.
Att våga vara mer jag.
Hon har öppnat upp mina ögon för vilka möjligheter vi ger våra barn.
Om jag någon gång får en tjej är det tack vare henne jag kommer vägra ryschpyshiga klänningar, volanger och "lilla prinsessa"-tänket.
En kvinna som är alldeles fantastisk.
Hon skriver saker som får mig att baxna, att asgarva, att tänka efter, att inse att det är ok att vara svag ibland, att det är ok att vara tjock, och framförallt skriver hon saker som får mig att vilja våga.
Att våga visa att jo, mina ben blir håriga ibland.
Att jo, jag är på hysteriskt dåligt humör ibland, så passa dig för fan.
Att våga vara mer jag.
Hon har öppnat upp mina ögon för vilka möjligheter vi ger våra barn.
Om jag någon gång får en tjej är det tack vare henne jag kommer vägra ryschpyshiga klänningar, volanger och "lilla prinsessa"-tänket.
Och det är tack vare henne jag tänker efter när det gäller Charlie.
Vill jag att han ska växa upp med synsättet att grabbar är tuffa och "får" slåss?
Icke.
Det är tack vare henne jag försöker att inte duktigifiera mitt barn.
Men det är svårt.
Ett stort steg på vägen är ju att jag blivit medveten!
Men det är svårt.
Ett stort steg på vägen är ju att jag blivit medveten!
Word.
Kommentarer
Trackback