Fjolårets prestation!
Hon är fantastisk.
Och så jävla stark.
Inte många hade fixat det hon gjort, dessutom på egen hand, och med ett jävlar anamma vi alla undrar var det kom ifrån.
Inga mode-dieter a´la lchf, GI, Viktväktarna, Iso-diet å allt vad det heter.
Det som är så häftigt med Louise är att hon gjort det på det hårda sättet.
Det rätta sättet.
Dvs kalorier in vs. kalorier ut.
Tränat stenhårt och skött kosten, fast även unnat sig goda grejer med jämna mellanrum.
Så som alla borde göra helt enkelt.
Så som jag oxå borde göra, men jag hittar inte drivkraften riktigt..
Mer om det senare.
Det här inlägget är en hyllning och kärleksförklaring till någon som visar att tamejfan allt är möjligt.
Utan magsäcksoperationer och pulverdieter.
Hon är i mål nu.
Helt jävla otroligt.
Fest hemma hos Louise -08.
Ganska långt innan hon satte igång, men har inga bra bilder från sommaren -09.
Vem kan tro att den här tjejen ska springa Göteborgsvarvet?
Knappt ett år senare, Nyårsafton -09/-10.
Ett par månader efter att hon börjat träna och nybliven faster =)
Julafton -10.
Nästan halva tjejen väck.
Och den här tjejen SKA springa Göteborgsvaravet.
Sisådär 17 månader tog det, men vilken sjuhelvetes resa hon gjort.
Älskade svägerska.
Resan var lång och svår, och det är ju inte över för man går i mål.
Det är ett jäkla slit att lära sig leva ett normalt liv efter en sådan här grej.
Men du fixar det.
Det vet jag.
Du har ju redan gjort det omöjliga <3
Blir du arg på mig för detta så hoja till, så tar jag bort bilderna, promise.
Jag är ju bara så jäääääävla stolt över dig!!!
( å en liiiten smula avundsjuk ;) )
Lavv jo!
Jag älskar dig.
Shit! Vilken grym tjej!
Vilken självdisciplin! Jag är helt mållös!
När man hör eller ser om sådant här... Och inte bara i söndsgsbilagan med Aftonbladet kan man inte annat än att bli mållös! Någon jag känner, känner någon... Som lyckats! Som kämpat! Helt otroligt!
Och förresten... Håller med dig helt. Vikthetsen på högstadiet, då man i själva verket var normailviktig. Ledde i sin tur till ett krasst självförtroende.. Efter hårda ord. Och nu sitter man här. 20 pannor för fet och tar inte tag i sitt liv. Motivation tack! ;)
Heja dig som ändå sprungit 15 mil! Jag har då inte rört på dököttet på typ 1 år :/
OMFG!! Sånt här gör mig så galet pepp. Jag skulle kunna skriva ut och sätta upp bilderna här hemma för att kunna se varje dag att det går, bara man verkligen ger sig fan på det.
Grym tjej!! =)