jessa

Jag vet.

Det är ju så det är att vara småbarnsmorsa.

Man får ju bara upphackad sömn.
Det är en del av det hela.
Följer med paketet så att säga.
Fine.

Men jag är trött på det nu. *tvär och butter*

Charlie har ju sovit bra i hela sitt liv.
Vaknat nån gång ibland men alltid somnat om lätt.
Vi har väl blivit en smula bortskämda kanske?

Det struntar jag i nu faktiskt.
Jag vill sova oavbrutet i 6 timmar någon gång snart.


Det började med att han blev sjuk.
3dagarsfeber.
Som muterade till 6dagarsfeber.

Då fick han sova i vår säng för jag var för lat för att gå upp 3000 gånger och ge honom nappen.

Sen började det mysiga.

Ni kan sluta läsa nu för det här är rätt äckligt.
Feberdiarré.
Mmmmm.

Att en så liten kropp kan utsöndra sådana mängder.
Tänk "Exorcisten"-spyan fast på andra hållet och ni får ett hum om det hela.

Så nu, för första gången i sitt liv, måste Vandalen få ny blöja mitt i natten oxå.

Det är ett jäkla spring.

Och han blir ju glad som en tok när han får komma upp å lattja lite med Bamse som hänger över skötbordet.

-"Wohooo! Äntligen morgon!! Kan vi leka med tåget nu? Eller bollen? Eller den andra bollen? "
-"Nej Charlie. Klockan är halv 3. Det är miss i nassen."
-"Äsch, struntar väl jag i!! Jag är ju vaken nuuuu!! Awwa! Döh! Bappa. Tta! PaPa! "

Så skulle det kunna låta.

Nu är snart "I Drömmarnas trädgård" slut och mina 30 minuters egotid är över.
Snart somnar han om.
Och jag med.