Polarn o Pyret

Ja vad är dealen med den kedjan av hutlöst dyra barnkläder?

Jag kan köpa att deras ytterkläder tydligen är av högsta klass, men är det motiverat att de är SÅÅÅ mycket dyrare?

Och de vanliga kläderna förstår jag absolut inte varför de är så hypade.
De är randiga.
Blå/vit-randiga.
Och röd/vit-randiga.

Hrm.. Vad då genus-uppdelat?
Visst de har mer kläder.
Jag har skymtat ljusblått och gult oxå.
Å en å annan retro-mönstrad sak.
Men dessa priser??
Jag har varit på jakt efter en helt vanlig RÖD body till Charlie länge nu, och svalde således min stolthet och gick in i P.O.P på Hansa.
279 kr.
För en body.
EN!
Som han optimistiskt räknat kan ha i 4 veckor.

PÅ KappAhl får jag 5 skitbra bodysar för det priset. De kostar 69:- st och har "köp 3 betala för 2".
Finns i alla färger utan röd.

Jag ska erkänna... Charlie har lite P.O.P-kläder, det har han.
3 bodys, en overall, och ett par tights.
För dem har jag inte betalat ett öre, utan har sötaste Jennie att tacka för det.
Overallen har varit kanon, det håller jag med om, men ärligt talat har resten av kläderna inte fått mig att förstå överpriset.
De sitter.. sådär.
De kanske håller bra i tvätten, det är möjligt..
Men ändå?

Tro mig, jag torskar oxå på svindyra bebiskläder. Älskar danska Molo och Katvig. Men jag är helt enkelt för snål (ekonomisk??) för att köpa dem.
På Tradera, absolut, men inte butiksnya.

För vad är det som gör dem så jä-la dyra?
Jo märket såklart.
Jag avskyr sånt.
Kanske har med min uppväxt att göra. Min stackars mamma jobbade och slet för att klä oss, och jag minns så väldigt väl hur jag såååååååå gärna ville ha ett par GetAGrip-kängor (hetast ever -94). Jag tjatade hål i huvudet på mamma, skrek och gormade. Hemsk unge jag var, men jag visste ju inte bättre.
Jag fick ett par kopior istället. Utan stålhätta.

Att märkeshysteri kan få barn så stressade över att kanske ha "fel" kläder, och sedan överföra denna stress till sina föräldrar som i många fall inte KAN ge sitt barn det h*n så hett önskar, och blir i sin tur stressade över detta. Fy fan.
En baby bryr sig inte om ifall den har kläder från Ullared eller P.O.P.
De skiter i om vagnen är en ärvd Emmaljunga eller senaste Bugaboo.
Det är alla status-sökande föräldrar som skapar den här stressen, och barnen tar efter sina förebilder så fort de kan.
Galet.



På BB fick vi en väska med en jäkla massa grejer i.
Däribland en liten blå/vit-randig snuttis.
Just det. 
Från Polarn o Pyret.

Dessvärre kan Charlie tydligen inte somna utan den just nu. Så jag sväljer väl stoltheten och låter honom ha den.



Annan blå/vit-randig body. Vintage från -84. Och den finns även i rött. =)



Annan blå/vit-randig body. Från Fix. Sitter bättre än P.O.P.

Bumbostolen vi köpte på Babyland har visat sig vara en ypperlig investering. Bananen likes it Big Time. Lite ostadigt ibland, men korta stunder i taget och han har blivit sjukt mycket stadigare på kort tid.

Helgen som var passade vi på att låna svärpäronens hus, eftersom de är och vältrar sig i hav och sand i ett galet hett Thailand. Louise och Kazem kom och skämde bort oss med thaikäk och en BiB med rosé.
Mums.



Faster is the shit.

 

Melodifestivalen is not the shit.




Kommentarer
Postat av: Mallan

Underbart o få vara med i dina tankar om barnkläder, helt sjuka priser!!! Har inte tänkt så mycket på detta innan men fasen.... o Jag känner igen mig så väl i hur man tjatade på päronen att få ett par Lewis istället för de där jävla Davys. Fick också nöja mig med fejk Dr martins utan stålhätta.... Undra hur vi kommer vara mot när/om vi står där med våra tonåringar. Kommer vi sälja våran själ för att de ska slippa uppleva den där känslan av utanförskap som vi kände? Lr är det den känslan som gjort oss till de vi är idag? hmmmm detta måste reflekteras över när vi dricker vin nästa gång! Älskar dig! Kram Mallan

2010-03-18 @ 22:06:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback