jessa

Igår blev jag lite känslosam.

Vi hade gått och lagt oss och började prata lite om Charlie, och jag insåg att det redan gått 7 månader sedan han kom till oss.
Herregud.
Tiden går så fort...

Vår lilla Pajk.

Det är lite roligt egentligen.. Känns som han får ett nytt smeknamn varje månad.

Pyret
Charlie-Banan
Bananen
Bananski
Curry-byxan
Mini-kulan
Pajken

7 månader sedan förlossningen.

Den blev jag påmind om när jag såg "Unga mödrar" i morse.
De där primalskriken man inte har någon kontroll över.
Gutturala hemska ljud som bildas i magen och färdas via ryggraden upp till munnen där de vrider sig ut, och man undrarvem/vad det är som låter. Är det jag?

Jag kan tänka mig att göra om det igen.
Och igen.
Och igen.
Och igen.

Det var hemskt och underbart, men framförallt en sån riktig kick.
Att känna att man klarar av en sån sak, att känna hur kroppen fullkomligt tar över ens sinnen och kör över all logik.