Jobbiga kvällar
Nu har jag haft 2 riktigt jobbiga kvällar.
Jag vill äta.
Allt.
Jag känner smaker på min tunga, ser bilder på min näthinna.
Choklad, glass, kakor.
Men faktiskt även frukt, körsbär och jordgubbar.
Hej jag heter Jessica och jag är tillfrisknande matmissbrukare.
Typ.
Tur att Charlie somnar hyfsat tidigt och att jag är pank...
Jag vet inte varför, men det är alltid på kvällarna mitt sug kickar in.
Eller jag vet väl egentligen.
Jag är helt enkelt uttråkad, och den lille djävulen i huvudet sätter igång.
Har börjat inse att det här är något jag förmodligen kommer få kämpa med hela mitt liv.
Jag sitter på en utbildning proppad med näringslära och livsmedelskunskap, och ändå misshandlar jag mig själv så här.
Jag vet ju precis hur man ska äta för att kroppen ska må bra, varför är det då så svårt att få hjärnan att inse det?
Men ändå.
Så mycket bättre det har blivit.
Innan jag fyllde 23 föll jag för den lille djävulen flera gånger i veckan, nu är det bara någon gång i månaden han sätter igång därinne.
Men då är det jobbigt.
Jag kollar i kyl och skafferi flera gånger för att se om det uppenbarat sig något nytt gott där sen sist jag kollade. Jag pustar ut kl 21 för då stänger ICA på hörnet.
Då har jag klarat kvällen.
Det här är personlilgt, men skriver jag om det så erkänner jag ju problemet för mig själv iaf.
Jag försöker så febrilt hitta en väg som fungerar långsiktigt för mig.
Folk tipsar om både det ena och det andra.
LCHF, Herbalife, Sekten, Atkins, GI.. Men det samtliga dieter har gemensamt är att det är i princip hälsofarligt att följa dem livet ut.
Jag kan inte leva utan kolhydrater.
Jag har testat.
Jag blev dum i huvudet. Tappade ord och meningar. Hjärnan var sååå slö.
Att sitta och käka vispgrädde och bacon till frukost.. Det säger väl sig själv att kolesterolet inte mår toppen av det?
Pulver och soppor.
Funkar bra i 3 veckor.
Sen börjar man äta igen och så är man tillbaka där man började.
Det enda som har fungerat för mig är ju Sekten, då var jag 23 och gick ner 25 kg på 5 månader.
Men det var iofs inte heller bra.
Jag var ju manisk.
Nu är kroppen annorlunda.
Jag är ingen ung flicksnärta som jobbar 16 timmar/dygn längre.
Jag är en snart 30-årig småbarnsmorsa.
En sak jag kan säga av erfarenhet är att det är lättare att gå ner i vikt när man är 20 än när man är 30.
Jag vill hitta en medelväg!
Jag vet ju hur.
Enkel matematik.
Gör av med mer än du stoppar i dig.
Stoppa i dig bra mat, vitaminer, mineraler och antioxidanter.
Träna bra och regelbundet.
Men var hittar jag tiden och kraften?
Och pengarna?
Gudarna ska veta att det är billigare att äta onyttig skitmat än att äta sunt.
Absurt egentligen.
Tro fan att låginkomsttagare är fetare än höginkomsttagare.
FulFalu 19.90.
FinFalu 49.90.
Oj, nu låter det här idiotseriöst, och på ett sätt är det väl det, men samtidigt inte.
Inte direkt så att jag sitter på kvällarna och trycker i mig 5000kcal och har kakgömmor i troslådan.
Jag är bara förtjust i mat och har ätit till mig en övervikt som jag inte trivs med.
Precis som många andra i vårt lilla land.
Att va uttråkad på kvällarna känner ja till. Ja saknar tiden då statoil stängde vid 21 :(
O ja längtar efter att flytta, då ja inte kommer ha nån affär precis utanför dörren ;)
Som du skriver vännen, man vet ju för fan va som ä bra o inte bra att trycka i sig!
jodå... den där lilla djävulen känner vi alla till! Det räcker långt och väl med den man har inne i huvudet och man behövder verkligen inte flera stycken runt omkring sig, då e det lätt att falla dit! Folk i ens omgivning måste vara medvetna och respektera processen man går igenom. Man behöver verkligen inte någon som säger till en "kom igen, bara idag, man måste få unna sig nått ibland, det e ju..." o så kommer en ursäkt till att käka nått man inte borde. Det e redan svårt som det e! Visst ska man unna sig saker då o då, men det ska vara en själv som klappar sig på axlen och säger "idag får vi lov" Fan va trött jag e på denna eviga kampen och jag tycker att det e sååå sjukt orättvist att det finns folk som kan stoppa i sig va fan de vill, och sen finns det sånna som vi: tittar på en kaka så svullnar upp direkt! Men man får vell inse att livet e orättvist och finna sig i det... Vi fixar detta och det finns männsikor som har kroniska sjukdomar som har det hundra gånger värre! Vi vet som sagt vad vi ska göra för att klara det... Vi sitter i samma båt hjärtat och ska fixa detta, utan att falla tillbaka eller låta det går till överdrift. Både du och min bror har varit till stor hjälp med mitt hårda jobb och stöttat mig mer än någon annan och det e jag er evig tacksamma för, jag hoppas innerligt att jag kan göra detsamma för dig. Du e värd att vara nöjd med dig själv, för vi andra e förjävla nöjda med dig! Älskar dig massor!