"Det är inte hur man har det. Det är hur man tar det."
Markus Krunegård är en vis man. Och tack Andreas som fick mig att ta till mig det citatet. För det är så jäkla sant.
Idag har varit en riktigt pissig dag så förbered er på ett riktigt deppigt inlägg.
Idag har jag känt mig ensam.
För första gången på 6 underbara månader kändes Malmö för stort. Skulle någon ens märka om jag försvann?
Idag kändes det verkligen inte som det...
En av mycket få fördelar med Tranås var just att det fanns nästan alltid någon som hade tid för en fika eller så... Men som sagt. Det är inte hur man har det, utan hur man tar det.
Visst, det var mitt eget val att flytta hit, och jag har verkligen inte ångrat det en sekund, men ibland får jag känslan av att en del bara väntar på att vi ska flytta "hem" igen snart. Som att detta bara är en liten utflykt eller något., och inte något vi menar allvar med.
Vi har väl hunnit med en sådär 3-4 resor upp till Tranås, just för att man saknar folk och vill träffa dem, men det betyder ju inte att vi ångrat oss. Jag menar, varken mamma, brorsan eller pappa har ju varit nere och hälsat på oss. Men det kanske är för att vi varit uppe för ofta? Skit samma. Jag tycker ändå att de ska vilja komma ner och hälsa på.
Klockan springer iväg. Den ringer om 4 timmar och 8 minuter, men jag känner att det blir inte mycket sömn inatt. För mycket som snurrar i skallen.
Har suttit och läst några Krunegård-texter nu och ett litet leende har hittat fram iaf. Mannen är ju ett geni! Varför har ingen annan insett det? Sådana grymma one-liners det finns på plattan "Markusevangeliet" alltså. Nedan kommer några smakprov.
"Lägger mig ner igen på en gravsten. Svart blank marmor mot min kind
En familjegrav. Oh vad skönt med lite sällskap idag"
"Toaletten spegeln. Jag har stirrat färdigt på den
Och vem blir inte ful i sextio Watts ljus?"
Som sagt. Ett geni! Sen är han ju jäkligt het oxå. Bara som en liten parentes liksom.
Idag har varit en riktigt pissig dag så förbered er på ett riktigt deppigt inlägg.
Idag har jag känt mig ensam.
För första gången på 6 underbara månader kändes Malmö för stort. Skulle någon ens märka om jag försvann?
Idag kändes det verkligen inte som det...
En av mycket få fördelar med Tranås var just att det fanns nästan alltid någon som hade tid för en fika eller så... Men som sagt. Det är inte hur man har det, utan hur man tar det.
Visst, det var mitt eget val att flytta hit, och jag har verkligen inte ångrat det en sekund, men ibland får jag känslan av att en del bara väntar på att vi ska flytta "hem" igen snart. Som att detta bara är en liten utflykt eller något., och inte något vi menar allvar med.
Vi har väl hunnit med en sådär 3-4 resor upp till Tranås, just för att man saknar folk och vill träffa dem, men det betyder ju inte att vi ångrat oss. Jag menar, varken mamma, brorsan eller pappa har ju varit nere och hälsat på oss. Men det kanske är för att vi varit uppe för ofta? Skit samma. Jag tycker ändå att de ska vilja komma ner och hälsa på.
Klockan springer iväg. Den ringer om 4 timmar och 8 minuter, men jag känner att det blir inte mycket sömn inatt. För mycket som snurrar i skallen.
Har suttit och läst några Krunegård-texter nu och ett litet leende har hittat fram iaf. Mannen är ju ett geni! Varför har ingen annan insett det? Sådana grymma one-liners det finns på plattan "Markusevangeliet" alltså. Nedan kommer några smakprov.
"Lägger mig ner igen på en gravsten. Svart blank marmor mot min kind
En familjegrav. Oh vad skönt med lite sällskap idag"
"Toaletten spegeln. Jag har stirrat färdigt på den
Och vem blir inte ful i sextio Watts ljus?"
Som sagt. Ett geni! Sen är han ju jäkligt het oxå. Bara som en liten parentes liksom.
Kommentarer
Trackback